Långsegling

Långsegling

Resan - en sammanfattning

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Thu, October 01, 2015 10:35:17

Det blev alltså tillslut en resa runt Atlanten, ungefär 20000 sjömil under drygt två år. Vi gav oss av den 11:e augusti 2013 och kom tillbaka till Bua den 19:e september 2015. Sammanfattningsvis så var projektet helt fantastiskt och vi har samlat på oss upplevelser och erfarenheter vi kommer att bära med oss under resten av våra liv. Även då vi hela tiden befann oss kring ett och samma världshav så fick vi verkligen uppleva prov på olika typer av natur, kultur, klimat och djurliv. Ni som följt bloggen under hela resan vet att vi valde att lägga mer tid på vissa utvalda platser, medan vi höll ett högre tempo genom andra områden. Det finns så mycket att se, allt är omöjligt att hinna med.

Här följer en sammanfattande genomgång av de flesta platser vi besökt under vår resa:

Första delen gick snabbt, genom Limfjorden, ner till ett varvsbesök i IJmuiden, förbi seglarmetropolen Coves, ett besök på Ile dOuessant och till La Coruña. Det var äventyrets början, vi var spända av förväntan och längtade till Spanien.

Vi spenderade därefter ett par månader i Galicien där vi utforskade ett landskap av "rior" och besökte många underbara små byar på den spanska landsbygden. Vi träffade många härliga människor och frossade, helt enligt spansk anda, i god mat och dryck långt in på småtimmarna.

Via Madeira och Ihlas Salvagens, ner till de alltid lika roliga Kanarieöarna. Las Palmas är långseglarnas mecka och det är lätt att förstå varför ö-gruppen blir "hemmahamn" för många efter flera år till havs. Vi hade en extra härlig vecka runt juletid då vi fick besök från Sverige.

Gambia var ett äventyr som skiljde sig mycket från den övriga resan och den kultur, det annorlunda liv vi träffade på där var både lärorikt och inspirerande. För att inte tala om djurlivet. Att stöta på flodhästar i samma storlek som vår båt, sakta glida förbi solbadande krokodiler samtidigt som apor hoppade i träden ovanför våra huvuden, det var helt otroligt.

Vi besökte Kap Verde två gånger och kände oss tillslut riktigt hemmastadda i kultur-staden Mindelo. En vindpinad ö-grupp utslängd i Atlanten, ett musikälskande folk, karneval och en vecka med kitesurfing, platsen hör fortfarande till en av favoriterna.

Atlantöverfarten gick bra och det var skoj att få korsa ekvatorn. Däremot är de breddgraderna förknippade med lite vind och mycket regn och överfarten var således långsam, varm och fuktig. Inte jättespännande hela tiden.

I Brasilien hade vi några av de värsta och några av de bästa upplevelserna under hela resan. Landet är så otroligt stort och skiljer sig mycket mellan olika platser. Häftigast var att tidigt på morgonen segla in i Rio de Janeiro, denna drömmarnas stad som är så vacker att det nästan gör ont.

Mest tid spenderade vi dock i Baia de Ilha Grande, vårt egna, vackra och rofyllda paradis. Det är inte alltid man har en regnskogsprydd skärgård nästan helt för sig själv.

Efter Brasilien gjorde vi resans längsta etapp på ungefär 3000 sjömil. Fin vind, härligt klimat och mycket val. 25 dagar till havs som gärna hade fått fortsätta längre.

Degrad des Cannes i Franska Guyana var inte särskilt vackert och där var alldeles för varmt, men ändå hade vi så roligt under våra två veckors jollekonstruktion att vi blev kvar i ytterligare fyra veckor. En marina full med fastvuxna franska långseglare, det kan bara bli galet roligt. Där var pirayor och livsfarliga ormar, guldfeber och Indiana Jones. Dessutom fick vi besöka Papillions fängelsetrakter och bevittna en raketuppskjutning.

Karibien är alltid Karibien, vilken underbar plats, ofta längtar vi tillbaka till Karibien. Bland de vackra öarna träffade vi många andra långseglare och hade vår allra socialaste tid. Det är lätt att träffa vänner och att ha roligt i Västindien och dessutom fick vi åter besök från Sverige vilket piffade upp tillvaron ännu en nivå.

Vi besökte egentligen Kuba mest för att förnya våra pass, men är glada att vi svängde förbi detta intressanta land. Landsbygden var finast och bäst hade det egentligen varit att besöka landet utan båt då det fortfarande är något komplicerat. Kuba var den enda platsen där vi blev satta i karantän.Efter ungefär fyra månader i Bahamas kunde vi konstatera att vi badat klart. Flera gånger varje dag var vi i och snorklade och aldrig har vi sett på maken vad gäller vatten, koraller och djurliv. Varje kväll låg vi ankrade utanför en underbart vacker enslig strand och så ofta vi kände för det kunde vi äta hummer till middag. Det finns antagligen få platser på jorden som kan jämföra sig med Bahamas.

USA var definitivt det roligaste landet att segla till. Att vara svensk och komma med segelbåt visade sig vara en självklar biljett till att bli de coolaste kidsen i stan och från dag ett blev vi behandlade som rockstjärnor. Om man får dra alla över en kam så är amerikaner fantastiska människor. En av höjdpunkterna var såklart att segla in i New York med egen båt. Stora städer och liten segelbåt gör sig ganska bra ihop på något underligt vis. För tredje gången gillt fick vi även besök från Sverige. Det kanske låter fånigt, men de besök vi fått har absolut hört till de bästa stunderna under resan. Två år är länge att vara hemifrån, ett besök då och då betyder mycket.

Kanada var ett trevligt land men vi tog oss förbi någorlunda snabbt då vi ville hinna med de nordligaste platserna. Problemet med att segla i norr är ju att säsongen är kort, det gäller att hålla farten uppe.

Med sina höga berg, glaciärer och isberg var Grönland var den vackraste och mest storslagna platsen under hela resan. I timmar kunde vi sitta och bara njuta av omgivningen. Vi träffade även några riktigt goda vänner och fick uppleva ett otroligt rikt djurliv. Vi såg ständigt val och säl och hade dessutom den otroliga turen att få se en isbjörn, helt fantastiskt.

Sen blev det storm. Det var några riktigt tuffa dygn och resans absolut största fysiska påfrestning, men så här i efterhand var händelsen ändå psykiskt stärkande. Båten klarade den hårda vinden och gigantiska vågorna bra, det var lärorikt och vi har blivit mer ödmjuka inför naturens våldsamhet.

Island, Färöarna och Shetlandsöarna är alla härliga platser som inte ligger särskilt långt bort vare sig i sjömil eller kultur. Vi gillar ö-grupper och besöker gärna dessa tre igen. Helst lite tidigare på året innan höstens lågtryck ständigt lurar bakom nästa udde.

Sista veckan spenderades i västkustens skärgård. Utan is, dimma, orkaner, tidvatten, stora vågor eller farliga djur, så har vi det ganska bra i Sverige. Dessutom är grå granitklippor bland det finaste som finns!

Dagens Haiku:
genomfört projekt
stundtals jobbigt, alltid kul
minnen för livet


  • Comments(5)//blogg3.sy-ash.se/#post172

Hemkomst

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Mon, September 21, 2015 22:46:17

Tack för ett sådant fantastiskt mottagande!

Familj, vänner och bekanta, Bua-bor och Bua Båtsällskap, ni gjorde lördagen till en dag vi kommer att minnas i resten av våra liv. Att få ett sådant välkomnande hade vi inte kunnat drömma om, vi trodde knappt våra ögon när vi fick syn på den välkomstkommitté som samlats på kajen och vilken fest det sedan blev med bubbel och tårta, presenter, hurra-rop och Hallands bästa live-band.

Vi hann inte prata med er alla, än mindre krama om er allihop, men ni ska veta att det betyder mycket för oss. Vi kom verkligen hem och det är en oslagbar känsla.

Än en gång, TACK!



  • Comments(4)//blogg3.sy-ash.se/#post171

Västkusten

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Fri, September 18, 2015 12:11:23

Vi är nöjda med vårt beslut att semestra en stund på Västkusten innan den slutgiltiga hemkomsten. Det är vackert i vår svenska skärgård och det har varit ett härligt återseende av de öar och platser som en gång för många herrans år sedan var starten på våra seglande liv.

Det var en fin segling ner mot Fjällbacka där vi hämtade upp Svens bror Emil med flickvän Linnea för ett helgfirande ombord på Ash. I Gluppö naturhamn knöt vi fast på svenskt vis med fören mot klippan och även då detta är en av de allra populäraste naturhamnarna så var vi endast tre båtar som låg över på natten.

Därifrån fortsatte färden inomskärs med lunchstopp på Flatholmen innan vi framåt eftermiddagen lade till utanför vår vän Thages sjöbod i Sotenäskanalens norra inlopp. Vi fick lära känna Barbro, Thage känner vi sedan USA, det blev mycket seglarprat.

Genom Sotenäskanalen och vidare i en ökande sydlig (typiskt) vind, Flatön var nästa mål. Där tog vi natthamn hos långseglarna Gert och Christina som vi första gången träffade i Danmark för drygt två år sedan. Många minnen och historier utbyttes och en ganska stor längtan tillbaka till Västindien infann sig snabbt.

Då vinden fortsatte att hålla sig nära kuling valde vi att därefter gå in i Mollösunds skyddade hamn. Den bubblande sommaratmosfären var helt bortblåst och alla kaféer och restauranger var stängda, men byn var lika fin för det.

Efter en stillsam natt begav vi oss mot Marstrand där en viss aktivitet fortfarande höll i sig. Vi träffade ett gäng glada seglare och stiftade ett par nya bekantskaper innan kvällen avslutades tillsammans med vår vän Torbjörn som vi träffade under förra resan till Karibien. Återigen var det många härliga långseglarminnen som utbyttes.

Vad vi sysslat med är alltså någon typ av inslussning i samhället genom att umgås med långseglare som numer bor i land, samtidigt som vi försökt att hitta på svar på de frågor vi vet att vi snart kommer att överösas med. "Vad ska vi göra nu?" "Vilken plats är vår favorit?" "Hur känns det att vara hemma?" De enda svar vi hittills lyckats komma på är "blå", "ubåt" och "sju", i valfri ordning...

I skrivandets stund blåser det 17 sekundmeter från fel håll. Vi ligger på Donsö och hoppas på att det snart ska mojna eller vrida för redan imorgon ska vi anlända i Bua. Det är dags att komma hem!

Dagens Haiku:
segling inomskärs
vänner från när och fjärran
redo för hemkomst



  • Comments(0)//blogg3.sy-ash.se/#post170

Koster

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Fri, September 11, 2015 18:00:54

På Shetlandsöarna hade hösten redan kommit och vi var osäkra på om det skulle finnas någon sommar kvar för oss hemma i Sverige. Men vi hade inte behövt oroa oss, det var strålande sol, helt vindstilla och riktigt varmt när vi knöt fast i Koster.

Känslan var fantastisk, så underbart skönt att komma hem, veta hur saker fungerar, förstå språket, kulturen, att känna igen sig. Vi hade svårt att sluta le. Men så efter ett kort tag så slog det oss att vi faktiskt inte ska ut på några längre seglingar igen inom den närmsta framtiden. Trots att det var så underbart skönt att vara i hamn, i skärgården, så började vi ändå sakna det vidsträckta blå havet. Vi måste erkänna att en viss känsla av ångest infann sig.

Vi är glada att vara hemma, vi har längtat, men det är också med vemod vi inser att äventyret är över. Vi försöker intala oss att det kan vara början på något nytt och dessutom är det lugnande att fortfarande ha 100 underbart vackra sjömil kvar innan vi kommer fram till Bua.

På Koster gjorde vi vad man gör på Koster, vi hyrde cyklar och åt glass, njöt av den gröna idylliska omgivningen, de svenska växterna och de grå klipporna. Det är en lustig känsla att plötsligt passa in och att inte längre mötas av nyfikna blickar och frågor om var vi kommer ifrån. Här ser vi ut som vilka svenska semesterseglare som helst, att ha den långa resan i bagaget är lite som att sitta på en hemlighet.

Dagens Haiku:
grönskande ängar
fåglar att känna igen
grå granitklippor



  • Comments(3)//blogg3.sy-ash.se/#post169

Nordsjön

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Thu, September 10, 2015 14:08:39

De senaste seglingsetapperna har inte varit särskilt roliga. Det har varit blött, kallt och obekvämt ombord och i jakten på väderluckor har det snarare känts som transport av oss själva och Ash, än som någon härlig seglarglädje. Därför var det extra roligt att få en riktigt fin överfart från Shetlandsöarna. Vädret var torrt och klart, havet relativt lugnt och vinden trevlig där den huvudsakligen kom in från låringen. Lagom tills vi siktade Norge blev det dessutom strålande solsken, så fint väder har vi inte haft sedan vi lämnade Grönland för över en månad sedan.

Trafiken gick som vanligt tät över Nordsjön med frakt-, fiske- och arbetsbåtar och det tog oss en hel dag att ta oss igenom ett oljefält där plattformarna, likt utomjordiska spindlar spretade mot himlen. Visst är det lite spännande att se dessa enorma byggnader mitt ute på havet som är arbetsplats åt hundratals människor och visst är det imponerande med den teknik människan har åstadkommit, men efter tiden uppe vid Grönland, då havet var vilt, orört och fullproppat med val, fisk, säl och fåglar, så kändes det främst sorgligt att segla över ett hav som är utan fri horisont. Dagtid var det som att befinna sig i någon typ av framtidsstad, nattetid lystes himlen upp av de stora eldarna.

Vi siktade till en början på Norge men eftersom vädret var fint så bestämde vi oss för att fortsätta mot Sveriges västkust istället. Det blev ett par lugna sista dagar på resans sista långa etapp och vi njöt av varje stund. Att sova i sjökoj, fika i solnedgången och studera stjärnhimlen på nätterna, det är svårt att första att seglingen som varit vårt liv under de senaste två åren börjar närma sig sitt slut.

Dagens Haiku:
oljan borras fram
längs bottnen släpas trålen
varor på transport



  • Comments(2)//blogg3.sy-ash.se/#post168

Shetlandsöarna

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Thu, September 10, 2015 13:55:29

Vi såg inte mycket av Shetlandsöarna under vårt besök. Dels för att vi fortfarande var krassliga och försökte ta ikapp med sömn och vila, dels för att vi snart fick fina vindar för att segla vidare och dels för att vädret bjöd på dis, regn och dimma under hela vistelsen.

Men det vi skymtade av ögruppen var ändå mycket vackert. Öarna var lägre än Färöarna, rundare i formen, men kändes fortfarande mycket vilda. De var helt gröna och hade lite bebyggelse. När vi anlände under natten var ljusföroreningen nästan obefintlig. Där var bara en och annan blinkande fyr.

I Scalloway, den lilla byn där vi spenderade vår tid, var det trevligt. Där fanns minst fem pubar och vi fick oss både fish n' chips och ett par lokala ale. Vi fick även besökt slottet som öppnades upp enbart för oss och vi fick träffat en rad trevliga lokalbor som alla var mycket glada, smått berusade och väldigt svåra att förstå.

Dagens Haiku:
öar av mystik
dimma sveper genom byn
lokal ale på pub



  • Comments(0)//blogg3.sy-ash.se/#post167

ETA Bua 19e september

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Sun, September 06, 2015 11:48:13

Efter drygt två år till havs är det åter igen dags att angöra Bua hamn. Hemkomst är beräknad till lördagen den 19e september (runt klockan 14) och för er som vill är ni mycket välkomna att dela detta festliga tillfälle med oss.

Vi kommer stå för öppen båt och vid BBS klubbstuga kommer grillarna att tändas. Ta med vad ni önskar äta och dricka så ska vi försöka stå för underhållningen.

Vi ses!



  • Comments(4)//blogg3.sy-ash.se/#post166

Färöarna

SeglingPosted by Kerstin Ljunglöf Fri, September 04, 2015 14:37:25

Det ska tydligen finnas två omärkta stenar i området kring Färöarna, men förövrigt gå att navigera helt obehindrat genom ögruppen. Vi kontrollerade aldrig påståendet, men visst ser det ut så när man tittar på öarna, att det är djupa vatten hela vägen fram till de höga klipporna som störtar brant ner i havet.

Det kittlar i magen när man promenerar på ovansidan av dessa klippor. Det lysande gröna gräset slutar tvärt och ger utrymme åt ett virvlande hav som på grund av tidvattenströmmar rusar förbi långt där nedanför. Det är skönt att slippa bekymra sig över grynnor och skär för tidvattnet kräver nog så stor koncentration, vi angjorde Torshavn i över 11 knop.

Torshavn är en mysig liten stad med hamnen i centrum. Som besökande båt får man knyta fast i strandpromenaden mitt bland caféer och uteserveringar och vi blev välkomnade av en rad nyfikna, både turister och lokalbor, när vi anlände. Tydligen är det lite av en turistattraktion att titta på segelbåtarna i hamnen, många har tagit en sväng runt hela jorden innan de tillslut anlänt till Färöarna, ett naturligt stopp på vägen tillbaka mot Europa.

Det var val i byn under tiden vi var där och lokalborna var spända av förväntan inför framtiden. Det verkar finnas en stor vilja att bli av med Danmark och istället bli en, om än mycket liten, självständig nation. Vi höll oss utanför politiken i den mån det gick och tog oss istället tid att utforska vissa utvalda delar av ögruppen.

I byarna är mycket av de gamla kvarteren kvar med mysiga smala gränder, kullerstensgator och trähus på stengrunder och med gräs på taken. På landsbygden kan man se kvinnor med hucklen stå dubbelvikta över odlingar medan karlar iklädda ylletröjor slår gräset med lie en liten bit därifrån. Till varenda stuga verkar det tillhöra ett par höns, ett grönsaksland och några gäss och över de ofantliga gröna vidderna springer fåren runt helt fritt. De har företräde även på de största vägarna.

Även då det regnade en liten skvätt varje dag vi var där så får man nog ändå säga att vi hade tur med vädret. Dimman som normalt infinner sig mest hela tiden höll sig borta och vi fick till och med se solen titta fram ett par gånger. Men trots det mildare klimatet så har vi tillslut lyckats bli förkylda och det var med snörvliga näsor och svidande halsar som vi begav oss av mot Shetlandsöarna. I en frisk halvvind gick det fort, vi snittade en bra bit över 6 knop och kunde efter knappt två dygn knyta fast i Scalloway på Shetlandsöarnas västkust.

Dagens Haiku:
branta klippväggar
lysande gröna vidder
får som betar fritt



  • Comments(0)//blogg3.sy-ash.se/#post165
Next »